Vem sätter villkoren för livsmedelsarbetarna i Bjuv?

bjuvFindus anläggning i skånska Bjuv hotas av nedläggning. 450 livsmedelsarbetare kan förlora jobbet. En toppmodern fabrik samkörd med norra Europas största automatiserade fryslager, båda uppbyggda i samarbete med kommunen i skånska Bjuv, kan komma att monteras ned och skeppas till kontinenten alternativt tömmas och ställas att rosta tillsammans med frysanläggningen.

Ägarna Nomad Foods säger att de vill centralisera och skaffa sig skalfördelar på en internationell, konkurrensutsatt marknad. En av storägarna bakom Nomad Foods, den svenska pensionsfonden Första AP-fonden, säger ingenting. Livsmedelsarbetarförbundet sitter i förhandlingar, näringsministern vill ha en förklaring.

Vad är det egentligen som händer?

Findus är ett från början svenskt företag, och bildades 1941 då Marabou (svensk-norskt) köpte Skånska Frukt-vin- & Likörfabriken som startats i den skånska fruktmyllan 1903. Marabou sålde Findus till det multinationella bolaget Nestlé 1962, och sedan dess har Findus varit en del av det globala livsmedelskapitalet.

Efter år 2000 har Findus köpts och sålts många gånger av globala finansaktörer som opererar inom livsmedelsbranschen och har ägts av investmentbolaget EQT, investmentbolaget FoodVest Ltd, equity-firman Lion Capital och köptes så sent som i november 2015 av Nomad Foods Europe.

Nomad Foods är Västeuropas största bolag vad gäller fryst mat och är registrerat i ett skatteparadis, Brittiska Jungruöarna. De har ca 4300 anställda i 15 olika länder och 10 egna fabriker. Nomad Foods säljer varor under varumärkena Findus, Birdseye och Iglo. Ägarstrukturen kring Nomad Foods består av ytterligare ett lager finansaktörer där den statliga pensionsfonden Första AP-fonden är en av de större ägarna.

Vad säger Findus VD?

Skärmavbild 2016-04-15 kl. 08.42.04

Findus VD

Till Helsingborgsbladet säger Findus VD Henrik Hjalmarsson att ”Findus är ett starkt, välkänt varumärke som står för bra mat som håller hög kvalitet. Nomad Foods förvärvade Findus i syfte att expandera inom djupfrysta livsmedelsprodukter och att skapa viktiga synergieffekter på en marknad som alltmer präglas av stenhård konkurrens och minskade marginaler. För att kunna klara av detta måste man satsa på stordriftsfördelar som gör det möjligt för oss att hålla priser som konsumenterna är beredda att betala för.”

Vad betyder detta? Jo, att Nomad Foods inte köpt Findus för att bidra till god och bra livsmedelsförsörjning i Europa utan de har köpt ett varumärke. Detta varumärke, Findus, är bara ett av Nomad Foods olika varumärken som de använder för att ackumulera kapital. Uttalandet visar också att Nomad Foods inte bryr sig ett dugg om kvaliteten eller avkastningen från anläggningen i Bjuv utan söker ”synergi-effekter”, dvs samordning av produktion och drift över hela Europa för att pressa priserna.

Nomad Foods har helt enkelt köpt rätten att sätta Findus etikett på sina produkter, oavsett var de tillverkas och hur de skeppas runt, medan själva Findus-fabriken ligger ”för långt bort” och antagligen också anses vara för dyr i drift med tanke på att löner och rättigheter i Sverige ännu inte pressats ned till den nivå som finns i Sydeuropa efter alla ”krispaket” och ”frihandelsavtal” som slaktat löner och villkor.

Vilka alternativa lösningar presenteras?

Sedan beskedet kom den sista mars har många upprörda röster höjts, de anställda har protesterat och springet i maktens korridorer ökat för att hitta ”intressenter” och ”aktörer” som kan ta över Bjuv-anläggningen och driva den på samma stenhårda konkurrensmarknad där Nomad Foods inte klarar att hålla liv i driften. De som skulle kunna köpa anläggningen måste kalkylera med Nomad Foods som konkurrent, med deras stordriftsfördelar och låglöneanläggningar på kontinenten.

Vad säger regeringen? Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger till ägarna att de inte ska lägga ned och näringsministern har begärt ett samtal med Nomad Foods. Trovärdighetsproblemet som regeringen har är att de sedan 20 år tillbaka anslutit sig till fri kapitalrörlighet inom EU och även till alla förbud som EU instiftat mot ”konkurrenshinder”. Från det hållet kan man med andra ord inte vänta sig några åtgärder, bara prat.

Vad säger Vänsterpartiet? Partiledare Jonas Sjöstedt anser att Första AP-fonden ska sälja alla aktier i ägarstrukturen bakom Nomad Foods. Men frågan är väl om ett ägarbyte av aktier i toppen av pyramiden på något sätt förändrar marknadsläget för bolaget? Hur tänkte Jonas Sjöberg nu? Ska den nya ägaren i så fall avkrävas att rädda bolaget och på vilka villkor ska det ske? Hur kommer de anställdas och livsmedelskonsumenternas behov och intressen in i bilden vid en sådan operation?

Vad säger Region Skåne? Ordföranden som är socialdemokrat har nu gett uppdrag till det egna investeringslockarbolaget Invest in Skåne att ”överblicka marknaden” och tycker att det finns bra förutsättningar för livsmedelsproduktion i Skåne med kunnig arbetskraft och mycket bönder. Konstigt vore det ju annars efter drygt 100 år av industriell produktion av livsmedel… Problemet är väl att dessa förutsättningar inte spelar någon roll längre för det globala livsmedelskapitalet utan att det är storskalighet och låga löner som avgör var och på vilka villkor produktionen sker. Varje ”ny industriaktör” som Invest in Skåne hittar, kommer att kräva omförhandling av alla villkor, det kan man lugnt räkna med. – Vi är intresserade av ett samarbete, men vi får titta på förutsättningarna, säger Magnihill i Mörarp. – Vi är öppna för ett samarbete om Findus är intresserat, säger Toppfrys i Brålanda.

Vad säger borgarmedia? DNs ledarkrönikör Hanne Kjöller trumpetar ut att företagsvillkor sätts genom skatter, lagar och avtal som  företag ”på en fri och global marknad” tackar ja eller nej till. En mer oreserverad hyllning till globalkapitalets ”frihet” i dessa dagar när avslöjandena haglar om hur bolagsvärlden skinnar alla andra, får man leta efter. För DN verkar det inte finnas vare sig arbetsvillkor eller livsmedelsförsörjning att väga in, bara bolagen får sin globala ”frihet”. Det är bra att känna till eftersom DN i andra sammanhang vill utmåla sig som en human tidning.

Vad säger LO och Livsmedelsarbetarförbundet? På manifestationen i Bjuv den 9 april mot nedläggningsbeslutet, uppträdde de nationella ledningarna för facken. Så vad angav de för väg framåt? LOs ordförande Thorwaldsson hyllade konkurrensen och uppmanad Bjuv-borna att fortsätta vara arga: – Vi konkurrerar med pris och med kvalité, men vi konkurrerar fan i mig inte genom att lägga ned företag. Det är inte fair konkurrens. Tänk om de hade varit här idag och träffat er och känt den vrede som finns över deras beteende. Kanske är det den som kan ompröva deras beslut, låt oss fortsätta vara arga, sa Thorwaldsson.

LO vill med andra ord att Bjuv-borna ska vara arga på Nomad Foods men inte på de globaliserade villkoren som skapat situationen.

Livs nationella ordförande var inne på samma sak: – Vi kommer att fortsätta att kräva att Findus ska vara kvar. Om ägarna inte vill, så sälj det då till någon som vill driva det i Bjuv. Jag kan säga att det finns intressenter, så vi ser inte slaget förlorat, sa Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Hans-Olof Nilsson.

Livs har efter det lanserat en internationell namninsamling med stöd av Internationella Livs- och jordbruksanställdas fack IUF, som ska skickas som påtryckning till makthavare och det har börjat florera Facebook-grupper som också fungerar som påtryckning och där det diskuteras att bojkotta Findus.

Under tiden sitter lokala och nationella fackliga företrädare i förhandlingar om varslet och inget sipprar ut.

Kan livsmedelsarbetarna vända utvecklingen?

Det som händer på Findus i Bjuv är vare sig något nytt och inte heller sker det för sista gången. Om inte det dras igång en beslutsam arbetarrörelse för en helt annan ordning.

De senaste tjugo åren har liknande nedläggningsvarsel följts av fackligt ordnade manifestationer på stadstorg efter stadstorg med ministertal och påföljande namninsamlingar och påtryckargrupper, men utan ett enda positivt resultat.

Skärmavbild 2016-04-15 kl. 08.34.27Findus i Bjuv är bara det senaste namnet i raden av utflyttar och nedläggningar; Ericsson i Norrköping, Gislaveds däck i Småland, SAAB i Trollhättan, Northland Resources i Pajala mfl mfl. Varje gång har facken – efter talen klingat av – blivit manglade bakom tystnadens och förhandlingssekretessens murar och kommit ut med avgångsvederlag och omställningsstöd till bygden. Och aldrig har vare sig produktion eller arbetsvillkor räddats. Avindustrialiseringsvågen drar fram helt ohotad och Sverige är inte immunt mot de industriella rostbälten som står i centrala USA och även på EUs mark, där kollapsen och den fullskaliga avindustrialiseringen av Grekland visat vägen.

Påtryckningar, vädjanden till industriaktörer och förhandlingar med globala finanshajar bakom lyckta dörrar kommer inte att lyckas. Styrkeförhållandena är alldeles för ofördelaktiga.

När blir det dags att ställa frågan om inte livsmedelsarbetarna själva måste ta kommandot? Vad skulle hända om livsklubben på Findus i Bjuv uppmanade alla fackliga medlemskamrater i landet att ta fajten med bolagsmakten, och börja visa sin verkliga styrka i handling? Vad skulle hända om en våg av arbetsplatsbaserade aktioner rullade genom hela landets livsmedelsindustri? Varför prövas inte maskningar och blockader? Varför diskuteras inte ett personalövertagande av fabriken? När ska man ta itu med frågan om strejkvapnet? Att inte få strejka när arbetsgivaren schappar eller byts ut gör de anställda helt skyddslösa! Och vad skulle sägas från talarstolen om livsmedelsarbetare själva samlades till ett landsmöte om Findus framtid och om villkoren i Europa livsmedelsindustri? Skulle man få med sig Findus-anställda i andra länder?

Skärmavbild 2016-04-15 kl. 08.38.09Att de här frågorna inte ens florerar i debatten är ett stort underbetyg till fackledningarna. Knegarkampanjen i Slakthusområdet i Stockholm skulle vilja skicka en uppmaning till den lokala livsklubben i Bjuv att höra av sig direkt till livsmedlemmar i landet för att den vägen mobilisera stöd och fritt diskutera kampmetoder. Vi står själva till förfogande för solidaritetshandlingar från arbetarleden och som diskussionspartner.

Annonser

Årsmöte 5 april

Tisdagen den 5 april håller Knegarkampanjen Slakthusområdet årsmöte på lokalen, Slakthusgatan 15, 2 tr.

Verksamhetsberättelse och förslag till verksamhetsplan med mera kan beställas på mailen:

knegarkampanjenslaktis@gmail.com

Alla medlemmar och sympatisörer är välkomna. Det blir fika!

Om Anders Sundström och de andra bolagssossarna

”Följer man pengarna och utnämningarna i nätet som vecklar ut sig när man följer partibanden, framträder ett makt-konglomerat som har placerat sig i centrum för den svenska kapitalbildning med hjälp av miljardflödet från löntagarna, alltså våra lönekonton, våra medlemsavgifter, våra försäkringspremier och våra pensionsavsättningar. Socialdemokratin och LO-förbunden äger och kontrollerar idag Swedbank-koncernen, Folksam-koncernen och Kooperativa Förbundet med COOP och MedMera Bank. Den socialdemokratiska ”rörelsen” har blivit bankägare, kommunbolags-, bostadsbolags-, försäkringsbolags- och pensionsbolags”ägare” genom sin makt över inflödet från löneutrymmen och skattebaser.”
”Maktduon Sundström&Henriksson är alltså inte enskilda socialdemokrater som oberoende av partiet blivit bolags- och bankdirektörer, utan det finansiella (s)-konglomeratet är ett faktum. Det finns en karriär att göra i finans- och bolags-Sverige om man har socialdemokratisk partibok. Men det handlar inte om karriär och maktutövning baserad på mervärde-exploatering av obetalt arbete som i de kapitalistiska industrikoncernerna.
Socialdemokraterna kommer aldrig att bli de nya Wallenberg. Tillflödet av värden sker nästan uteslutande från löntagarnas utbetalda löner, efter att kapitalet tagit sitt, eller från kommunernas/landstingens/statens skattekistor och EU-fonder, som också byggs upp ur löneutrymmet. Sen sätter pamparna snurr på dessa värden genom kapitalplaceringar eller knoppar av bolag från kommuner och landsting så att värdena kan snurra runt där och förmeras med hjälp av värdepapper och påhittad köp- och säljverksamhet. Själva installerar de sig som styrelseledamöter och direktörer. Socialdemokratin har helt enkelt blivit en del av den konstlade kapitalackumulationen för att förmera och vidareforsla överflödskapital. Och det sker med arbetarklassens pengar.”
”Facken måste ut ur bolags- och banksfären och rustas upp med förtroendevalda utan privilegier och som är ansvariga inför medlemmarna, permanent valbara och avsättningsbara. Folksam måste göra sig av med Swedbank omgående, gå ur Kooperationen, kalla till kund-kongress, välja ny ledning och utse en annan VD, utan kopplingar till bolagsmakten. LO-förbunden måste vart och ett klippa banden till socialdemokratin och köra ut alla förtroendevalda och anställda med kopplingar till finansvärlden.”

Vem ska försvara vem mot sexuella trakasserier och våldtäkter? Vem bär ansvaret?

Att tjejer och kvinnor inte kan röra sig fritt i samhället utan att behöva tänka på sin kropp och sitt utseende, att skydda sig från övergrepp, inte lita på killar etc, är vardag. I Knegarkampanjerna anser vi att detta är en politisk fråga och en fråga för arbetarrörelsen. Inte bara i Sverige eller inom industrin. Det är en fråga för arbetarrörelsen i hela världen men som den faktiskt bara gjort karriärpolitik av för vissa.

Istället har vi nu en debatt mellan de fina vänsteråsiktsexperterna, gaphalsarna bland högerradikalerna och rasisterna, poliserna och socialtjänsten som tävlar om att ta position i debatten. De debatterar tills tungan blir blå och sociala medier bågnar, men de lyfter inte ett finger för att organisera den självförsvarsrörelse bland tjejer och kvinnor – med manliga supporters – över kultur- och åldersgränser, som är det givna svaret och det enda som skulle kunna förändra något.

Den metod för sexövergrepp som nu har kommit upp till ytan, gruppövergrepp på allmän plats, i och med kaoset i Köln på nyårsnatten, har förut inte diskuterats särskilt mycket men i spåren på Köln har det visat sig att det pågått på många fler ställen och att det inte är något nytt.

Och övergrepp och våld mot kvinnor är en faktisk världsepidemi. De tar sig olika uttryck beroende på vilken nivå det är på den ekonomiska utvecklingen, vilka fri- och rättigheter som kvinnor tillkämpat sig, vilken tillgång till egen försörjning och social service kvinnor har, om det pågår krig eller ej, vilken makt religionen har, vilken makt maffian har etc etc.

Varianten med gruppövergrepp på allmän plats blev känd för oss i väst under upproret mot den egyptiska regimen 2011, i och med att kvinnor som var med i upprorsrörelsen blev utsatta på det världsberömda Tahrir-torget. Det ledde till att kvinnliga försvarskommitteer som tex Tahrir Bodyguard (@TahrirBodyguard) bildades. Dessa stöddes av många män.

Kvinnor i organiserat självförsvar på Tahrirtorget (AP Photo/Nasser Nasser)

Män deltar i Tahrir Bodyguard

Män deltar i Tahrir Bodyguard

Men i och med att västvärlden stödde militären att återta makten i Egypten och hela Mellanöstern efter upproren 2011-13, har inget förändrats i grunden för kvinnorna där. Så vem är ansvarig för att gruppövergreppen kunde fortsätta där? Och vad hade hänt om de upproriska kvinnorna i hela Mellanöstern släppts fram istället för att militärer och kungadömen fått fri lejd av västvärldens regeringar?

Många av de unga killar som nu kommer till Europa flyr från de krig som permanentats efter att upproren i Mellanöstern slogs tillbaka. En del av dem begår övergrepp mot kvinnor och tjejer. Och de använder metoder som de lärt sig. Det är så överallt. En del killar begår övergrepp mot tjejer och kvinnor. Och de använder de metoder de lärt sig. Tvinga en tjej till en avsugning på skoltoan, stoppa in händerna under kläderna, sexhata på sociala medier, ligga med en tjej utan samtycket som ”ändå är på fyllan”. Metoderna varierar.

Gruppövergrepp och -våldtäkt är något av det värsta en kvinna kan tänka sig och att män och killar begår sådana på allmän plats är skräckinjagande. Den som hamnar i en sådan situation kan överhuvudtaget inte värja sig eller ta sig därifrån på egen hand, fast man är mitt i ett folkhav. Det är som att bli utsatt för terror- eller krigsbrott och de som har varit med om det har antagligen trott att de ska dö mitt bland människorna.

Men det kommer aldrig att bli sant att alla män är skyldiga till gruppövergreppen, eller att alla muslimer vill göra likadant, eller att invandrare bär på någon slags våldtäktskultur. Så länge debatten rasar mellan sådana påstående kommer allt att fortsätta, tjejerna som har drabbats blir slagträn i en spiral av hat och rädsla som splittrar och söndrar, övergreppen kommer att fortsätta och INGEN! kommer att ta ansvar för det som skett eller för att stoppa det.

Att arbetarrörelsen inte alls befinner sig i rörelse och att den upprätthåller det hemmagjorda gubbväldet här i landet är ett av problemen. Nu rullas sanningen upp om hur det står till i landets största arbetarorganisation för kvinnor, fackförbundet Kommunal. Ledningen har vältrat sig i innerstadslägenheter, semestrat och supit för medlemmarnas pengar, bolagiserat kassan och släppt fram stripp-shower på den egna restaurangen. Fackledningarna är upptagna av pampfasoner, de filar på klassresan och har fyllt på gubbväldet med ett antal karriärsdamer. De har noll trovärdighet i frågor som rör unga kvinnors rörelsefrihet. Den unga nymornade arbetarrörelse som spirar på många industriarbetsplatser kämpar i motvind och särskilt tjejerna blir ifrågasatta varje dag för att de är där överhuvudtaget. Även av fackliga företrädare.

Den förstenade arbetarrörelsen lämnar därigenom fältet fritt för lögnarna och gaphalsarna i SD och rasister högerut. De sprider ostraffat lögner och njuter när polisen gör bort sig. SD vill att högsta polischefen ska avgå, men inte för att han mörkat sexbrotten, utan för att han twittrat att han kräks på SD. SD bryr sig bara om makten och klassresan uppåt. Muslimhatet väller över alla bräddar fast det var muslimska kvinnor som först av alla organiserade sig mot gruppövergrepp på allmän plats. SD jublar när alla är rädda för varandra, tror på vandringssägner, tittar åt annat håll så att de kan fortsätta med sitt egna kvinnoförakt. Och ”svenska” killar som trakasserar tjejer kan fortsätta som om inget har hänt.

Den stora frågan är nu hur kvinnor hittar till varandra över kulturgränserna, drar nytta av varandras erfarenheter av övergreppsmetoder och hur män kan stödja en självförsvarsrörelse, förankrad på arbetsplatser och som finns på allmän plats när den behövs? Knegarkampanjerna har diskuterat en längre tid att samlas till gemensamt möte. Ska första punkten där vara ett arbetarinitiativ för kvinnofrid?

Arbetarnas Idrottsförening i Slakthusområdet bildad

I slutet av november bildades en ny idrottsförening för knegare i Slakthusområdet. Föreningens syfte är att skapa en grund för arbetare med olika idrottsintressen att kunna utöva dessa tillsammans med sina kamrater på området.

workers sportsInledningsvis håller en dartförening på att organiseras, samtal förs med en krog i närheten som varit positivt inställd till att fungera som ”hemma-arena”. Denna verksamhet kommer förmodligen att bli den första att sjösättas.

Det finns också intresse för att starta upp löpning och kanske kickboxningsverksamhet. Även ett korplag i fotboll ses som en möjlighet framöver, men det kräver såklart tillräckligt många intresserade för att det ska vara möjligt att upprätthålla ett fullt lag.

Slakthuscupen har fått en efterföljare i Arbetarnas Idrottsförening Slakthusområdet. Nu väntar även dart, boxning och löpning för arbetarna i området.

Föreningen kommer även att undersöka möjligheterna att anordna ett löplopp mellan Slakthusområdet och Larsboda, vilket då skulle gå under namnet ”Slakthusflytten”.

Föreningen heter Arbetarnas Idrottsförening Slakthusområdet, och förkortas AIFSHO. Initiativet kommer från Crister Twedberg som jobbat i Slakthusområdet i många år och tidigare försökt starta upp något liknande.

Vid det konstituerande mötet, då föreningen bildades, var stämningen uppsluppen och idéerna många. Alla var dock medvetna om de svårigheter som finns att få sådana här verksamheter att flyta. Främst behövs engagerade personer som kan avsätta lite tid till sin idrottssektion. Därför var inriktningen att få en eller ett par sektioner att börja fungera innan föreningen sätter upp allt för vidlyftiga mål.

För den som är intresserad av föreningens verksamhet i allmänhet, eller av att starta upp någon idrottsverksamhet inom föreningens ram, så kan en ta kontakt med föreningen via mailadressen arbetarnasidrottsforening@gmail.com