Vem sätter villkoren för livsmedelsarbetarna i Bjuv?

bjuvFindus anläggning i skånska Bjuv hotas av nedläggning. 450 livsmedelsarbetare kan förlora jobbet. En toppmodern fabrik samkörd med norra Europas största automatiserade fryslager, båda uppbyggda i samarbete med kommunen i skånska Bjuv, kan komma att monteras ned och skeppas till kontinenten alternativt tömmas och ställas att rosta tillsammans med frysanläggningen.

Ägarna Nomad Foods säger att de vill centralisera och skaffa sig skalfördelar på en internationell, konkurrensutsatt marknad. En av storägarna bakom Nomad Foods, den svenska pensionsfonden Första AP-fonden, säger ingenting. Livsmedelsarbetarförbundet sitter i förhandlingar, näringsministern vill ha en förklaring.

Vad är det egentligen som händer?

Findus är ett från början svenskt företag, och bildades 1941 då Marabou (svensk-norskt) köpte Skånska Frukt-vin- & Likörfabriken som startats i den skånska fruktmyllan 1903. Marabou sålde Findus till det multinationella bolaget Nestlé 1962, och sedan dess har Findus varit en del av det globala livsmedelskapitalet.

Efter år 2000 har Findus köpts och sålts många gånger av globala finansaktörer som opererar inom livsmedelsbranschen och har ägts av investmentbolaget EQT, investmentbolaget FoodVest Ltd, equity-firman Lion Capital och köptes så sent som i november 2015 av Nomad Foods Europe.

Nomad Foods är Västeuropas största bolag vad gäller fryst mat och är registrerat i ett skatteparadis, Brittiska Jungruöarna. De har ca 4300 anställda i 15 olika länder och 10 egna fabriker. Nomad Foods säljer varor under varumärkena Findus, Birdseye och Iglo. Ägarstrukturen kring Nomad Foods består av ytterligare ett lager finansaktörer där den statliga pensionsfonden Första AP-fonden är en av de större ägarna.

Vad säger Findus VD?

Skärmavbild 2016-04-15 kl. 08.42.04

Findus VD

Till Helsingborgsbladet säger Findus VD Henrik Hjalmarsson att ”Findus är ett starkt, välkänt varumärke som står för bra mat som håller hög kvalitet. Nomad Foods förvärvade Findus i syfte att expandera inom djupfrysta livsmedelsprodukter och att skapa viktiga synergieffekter på en marknad som alltmer präglas av stenhård konkurrens och minskade marginaler. För att kunna klara av detta måste man satsa på stordriftsfördelar som gör det möjligt för oss att hålla priser som konsumenterna är beredda att betala för.”

Vad betyder detta? Jo, att Nomad Foods inte köpt Findus för att bidra till god och bra livsmedelsförsörjning i Europa utan de har köpt ett varumärke. Detta varumärke, Findus, är bara ett av Nomad Foods olika varumärken som de använder för att ackumulera kapital. Uttalandet visar också att Nomad Foods inte bryr sig ett dugg om kvaliteten eller avkastningen från anläggningen i Bjuv utan söker ”synergi-effekter”, dvs samordning av produktion och drift över hela Europa för att pressa priserna.

Nomad Foods har helt enkelt köpt rätten att sätta Findus etikett på sina produkter, oavsett var de tillverkas och hur de skeppas runt, medan själva Findus-fabriken ligger ”för långt bort” och antagligen också anses vara för dyr i drift med tanke på att löner och rättigheter i Sverige ännu inte pressats ned till den nivå som finns i Sydeuropa efter alla ”krispaket” och ”frihandelsavtal” som slaktat löner och villkor.

Vilka alternativa lösningar presenteras?

Sedan beskedet kom den sista mars har många upprörda röster höjts, de anställda har protesterat och springet i maktens korridorer ökat för att hitta ”intressenter” och ”aktörer” som kan ta över Bjuv-anläggningen och driva den på samma stenhårda konkurrensmarknad där Nomad Foods inte klarar att hålla liv i driften. De som skulle kunna köpa anläggningen måste kalkylera med Nomad Foods som konkurrent, med deras stordriftsfördelar och låglöneanläggningar på kontinenten.

Vad säger regeringen? Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger till ägarna att de inte ska lägga ned och näringsministern har begärt ett samtal med Nomad Foods. Trovärdighetsproblemet som regeringen har är att de sedan 20 år tillbaka anslutit sig till fri kapitalrörlighet inom EU och även till alla förbud som EU instiftat mot ”konkurrenshinder”. Från det hållet kan man med andra ord inte vänta sig några åtgärder, bara prat.

Vad säger Vänsterpartiet? Partiledare Jonas Sjöstedt anser att Första AP-fonden ska sälja alla aktier i ägarstrukturen bakom Nomad Foods. Men frågan är väl om ett ägarbyte av aktier i toppen av pyramiden på något sätt förändrar marknadsläget för bolaget? Hur tänkte Jonas Sjöberg nu? Ska den nya ägaren i så fall avkrävas att rädda bolaget och på vilka villkor ska det ske? Hur kommer de anställdas och livsmedelskonsumenternas behov och intressen in i bilden vid en sådan operation?

Vad säger Region Skåne? Ordföranden som är socialdemokrat har nu gett uppdrag till det egna investeringslockarbolaget Invest in Skåne att ”överblicka marknaden” och tycker att det finns bra förutsättningar för livsmedelsproduktion i Skåne med kunnig arbetskraft och mycket bönder. Konstigt vore det ju annars efter drygt 100 år av industriell produktion av livsmedel… Problemet är väl att dessa förutsättningar inte spelar någon roll längre för det globala livsmedelskapitalet utan att det är storskalighet och låga löner som avgör var och på vilka villkor produktionen sker. Varje ”ny industriaktör” som Invest in Skåne hittar, kommer att kräva omförhandling av alla villkor, det kan man lugnt räkna med. – Vi är intresserade av ett samarbete, men vi får titta på förutsättningarna, säger Magnihill i Mörarp. – Vi är öppna för ett samarbete om Findus är intresserat, säger Toppfrys i Brålanda.

Vad säger borgarmedia? DNs ledarkrönikör Hanne Kjöller trumpetar ut att företagsvillkor sätts genom skatter, lagar och avtal som  företag ”på en fri och global marknad” tackar ja eller nej till. En mer oreserverad hyllning till globalkapitalets ”frihet” i dessa dagar när avslöjandena haglar om hur bolagsvärlden skinnar alla andra, får man leta efter. För DN verkar det inte finnas vare sig arbetsvillkor eller livsmedelsförsörjning att väga in, bara bolagen får sin globala ”frihet”. Det är bra att känna till eftersom DN i andra sammanhang vill utmåla sig som en human tidning.

Vad säger LO och Livsmedelsarbetarförbundet? På manifestationen i Bjuv den 9 april mot nedläggningsbeslutet, uppträdde de nationella ledningarna för facken. Så vad angav de för väg framåt? LOs ordförande Thorwaldsson hyllade konkurrensen och uppmanad Bjuv-borna att fortsätta vara arga: – Vi konkurrerar med pris och med kvalité, men vi konkurrerar fan i mig inte genom att lägga ned företag. Det är inte fair konkurrens. Tänk om de hade varit här idag och träffat er och känt den vrede som finns över deras beteende. Kanske är det den som kan ompröva deras beslut, låt oss fortsätta vara arga, sa Thorwaldsson.

LO vill med andra ord att Bjuv-borna ska vara arga på Nomad Foods men inte på de globaliserade villkoren som skapat situationen.

Livs nationella ordförande var inne på samma sak: – Vi kommer att fortsätta att kräva att Findus ska vara kvar. Om ägarna inte vill, så sälj det då till någon som vill driva det i Bjuv. Jag kan säga att det finns intressenter, så vi ser inte slaget förlorat, sa Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Hans-Olof Nilsson.

Livs har efter det lanserat en internationell namninsamling med stöd av Internationella Livs- och jordbruksanställdas fack IUF, som ska skickas som påtryckning till makthavare och det har börjat florera Facebook-grupper som också fungerar som påtryckning och där det diskuteras att bojkotta Findus.

Under tiden sitter lokala och nationella fackliga företrädare i förhandlingar om varslet och inget sipprar ut.

Kan livsmedelsarbetarna vända utvecklingen?

Det som händer på Findus i Bjuv är vare sig något nytt och inte heller sker det för sista gången. Om inte det dras igång en beslutsam arbetarrörelse för en helt annan ordning.

De senaste tjugo åren har liknande nedläggningsvarsel följts av fackligt ordnade manifestationer på stadstorg efter stadstorg med ministertal och påföljande namninsamlingar och påtryckargrupper, men utan ett enda positivt resultat.

Skärmavbild 2016-04-15 kl. 08.34.27Findus i Bjuv är bara det senaste namnet i raden av utflyttar och nedläggningar; Ericsson i Norrköping, Gislaveds däck i Småland, SAAB i Trollhättan, Northland Resources i Pajala mfl mfl. Varje gång har facken – efter talen klingat av – blivit manglade bakom tystnadens och förhandlingssekretessens murar och kommit ut med avgångsvederlag och omställningsstöd till bygden. Och aldrig har vare sig produktion eller arbetsvillkor räddats. Avindustrialiseringsvågen drar fram helt ohotad och Sverige är inte immunt mot de industriella rostbälten som står i centrala USA och även på EUs mark, där kollapsen och den fullskaliga avindustrialiseringen av Grekland visat vägen.

Påtryckningar, vädjanden till industriaktörer och förhandlingar med globala finanshajar bakom lyckta dörrar kommer inte att lyckas. Styrkeförhållandena är alldeles för ofördelaktiga.

När blir det dags att ställa frågan om inte livsmedelsarbetarna själva måste ta kommandot? Vad skulle hända om livsklubben på Findus i Bjuv uppmanade alla fackliga medlemskamrater i landet att ta fajten med bolagsmakten, och börja visa sin verkliga styrka i handling? Vad skulle hända om en våg av arbetsplatsbaserade aktioner rullade genom hela landets livsmedelsindustri? Varför prövas inte maskningar och blockader? Varför diskuteras inte ett personalövertagande av fabriken? När ska man ta itu med frågan om strejkvapnet? Att inte få strejka när arbetsgivaren schappar eller byts ut gör de anställda helt skyddslösa! Och vad skulle sägas från talarstolen om livsmedelsarbetare själva samlades till ett landsmöte om Findus framtid och om villkoren i Europa livsmedelsindustri? Skulle man få med sig Findus-anställda i andra länder?

Skärmavbild 2016-04-15 kl. 08.38.09Att de här frågorna inte ens florerar i debatten är ett stort underbetyg till fackledningarna. Knegarkampanjen i Slakthusområdet i Stockholm skulle vilja skicka en uppmaning till den lokala livsklubben i Bjuv att höra av sig direkt till livsmedlemmar i landet för att den vägen mobilisera stöd och fritt diskutera kampmetoder. Vi står själva till förfogande för solidaritetshandlingar från arbetarleden och som diskussionspartner.

Annonser